Det gamla hemmet

Aappo var äldst av barnen och hans göra var att tigga i stan. Ty de var fattiga, så fattiga, att de nödgades bo litet var som helst. För denna sommar hade de fått bostad i stallet på en gård, vilket var ett nog så trvisamt ställe.

Aappo fick lov att vara flitigt i rörelse när han tiggde.

Många tårar hade han fällt, mycken hårdhet hade han fått utstå. Vintertid hade det ofta känts hemskt att ge sig i väg, när snön knarrade eller yrvädret ylade och rentav ville blåsa en omkull på gatan. Därför hade han hoppats att sommaren skulle vara länge. Om sommaren var allting lättare; då var fars förtjänst större. Men hungrig, beständigt hungrig var man också på sommaren.

Och nu fick han, Aappo, ett nyt hem.