Brev till Trinidad

Doktor Syvärinen, jag skriver till er från Eilat, en semesterstad i södra Israel vid stranden av Röda havet. Vi kom hit för ett par dagar sedan, i landet har vi varit i snart tre veckor. Först var vi i Tiberias, sedan i Jerusalem och som avslutning på resan här, hemresan är hokad till i övermorgon.
För min egen del kan jag säga att researrangemangen har varit synnerligen lyckade. Vi har haft tur med vädret, våren är ju som känt den bästa tiden här. Några nämnvärda oroligheter har inte förekommit, människorna är rätt vänliga och hjälpsamma, ressällskapet är drägligt och guiden har haft tillfredsställande kunskaper om landets kultur, även om jag hade önskat större exakthet i fråga om vissa detaljer. På det hela taget kan man säga, som en av medresenärerna uttryckte det, att den bibliska historien har väckts till liv på ett levande och anslående sätt.
Först ville jag inte alls följa med. Jag har aldrig varit i södern förut och utomlands bara en enda gång, i Stockholm någon gång för flera år sedan. När jag var ung brukade jag tänka att man inte skall åka ut och resa om man inte kan ta sig fram till fots eller på cykel, med andra ord för egen maskin. De verkliga upplevelserna föds ur det självupplevda, av att trampa med tältpackning på cykeln och svett- och blodsmak i munnen, av att susa utför branterna med vinden friskt svepande över ansiktet. Livet kräver muskelkraft och ansträngning, det räcker inte med att man forslas som ett paket någonstans eller flyttas som en boskapshjord från en plats till en annan.
Som ung var jag mycket bestämd och kategorisk, nu när jag är drygt fyrtio har jag i viss män lärt mig att ge efter och till och med att njuta av livet en smula.
Eilat är porten till Asien, Afrika och Arabien. I väster ligger Sinaiöknen, i öster Jordaniens karga röda berg. Knappt tvåhundra kilometer norrut ligger Döda havet. Solen skiner trehundrasextio dagar om året, havstemperaturen sjunker sällan under tjugo. Vattnet är mycket klart och korallerna är enastående i sitt slag i hela världen. Av utflyktsmålen är Masadas ruiner och den heliga Katarinas kloster sevärda platser, även om jag inte själv har haft tillfälle att besöka dem. Jag har nämligen haft en del smärre motgångar som jag så småningom börjar hämta mig från. Det är närmast min hustru som har förorsakat dem, men jag hyser ändå inget agg mot henne. Det var också hon som ordnade det här rummet åt mig, ett litet krypin i bottenplanet med galler av armeringsjärn för fönstren. På väggen finns det kackerlackor och i taket en svärm tjocka, glänsande spyflugor. Ventilation saknas, hettan tangerar ibland min toleransnivå, men jag klagar ändå inte. Fönstret vetter mot den inre gården som omges av hotellets vita rappade väggar, mitt på gården finns en swimmingpool med vilstolar, bord. och parasoller med balsamerade palmer omkring.
Nu har jag vant mig vid oljudet som i början gick mig på nerverna. Det oavbrutna bullret från disk- och andra maskiner som hörs från köket och personalens högljudda pladder på hebreiska blandas med hotellgästernas skrän i swimmingpoolen och den ur högtalarna skvalande musiken som skruvats upp till toppvärden på decibelskalan. Det är bara dånet från ett jetplan som lyckas överrösta allt detta oväsen; tro det eller ej, alldeles i närheten av vårt hotell, nästan mitt i staden ligger en racerbana och ett flygfält! Om natten vilar jag mina trötta öron genom att ligga och lyssna till surret från läskautomaten, den spinner precis under mitt fönster. Klockan sju uppenbarar sig de första morgonbadarna ute på gården, ibland till och med tidigare, och genom att lyssna till knarret från trampolinen, och ljudet från de badande i poolen börjar jag vänja mig vid det oljud som väntar mig.
Men solen skiner, som jag redan nämnde, mer än trehundra dagar om året.
Jag är Seppo Sirén från Helsingfors skatteverk. Mitt personnummer är 171045-377 K. Jag säger det för den händelse att ni inte kommer ihåg mig. Jag var på er mottagning för ett par månader sedan, en kollega rekommenderade er, ni finns mittemot skatteverket och det var den bekväma närheten till er mottagning som avgjorde mitt val. Jag har haft tur, före er har jag inte behövt anlita läkare mer än en gång.