När man börjar bli till åren så känner man sig ibland mycket sömnig (naturligtvis utan att behöva vara sjuk) och timmarna tycks släpa sig fram likt lata kor över en äng. Så var det för Chips när höstterminen började lida mot sitt slut och dagarna blev så korta att det var tillräckligt mörkt för att tända gaskaminen före kvällsuppropet. I likhet med gamla sjökaptener mätte Chips fortfarande tiden med det förflutnas måttstock och det kunde han göra utan svårighet eftersom han bodde hos mrs Wickett och hade skolan precis tvärs över vägen. Han hade bott där i över tio år, ända sedan han slutade som lärare för gott, och både han och hans värdinna höll sig långt mer till Brookfieldtid än till Greenwichtid. "Mrs Wickett", brukade han ropa med sin ryckiga och gälla röst som fortfarande hade en hel del vitalitet kvar, "vill ni vara hygglig och ge mig en kopp te före läxläsningen?"

Uppgifter om originalutgåvan av verket samt den första översatta utgåvan på svenska och/eller finska. Här visas också uppgifter om eventuella nyöversättningar och ibland även uppgifter om översättningar till andra språk än finska och svenska.