På en rullande sten växer den ingen mossa

På den tiden torparna fick fälla så mycket sved de orkade och hade lust till, levde de som herremän. Elden löpte fram genom ödemarksskogarna så att det sprakade och sjöd i tjärvedsstubbarna och aldrig blev någon bötfälld för det. Husbonden bodde i kyrkbyn tre mil därifrån, där han hade en annan gård. Han kom en gång om året för att ta emot arrendeavgifterna och prisade då den, som hade fått till stånd den största sveden. Torparen på Niemi t. ex. betalade 150 mark i årsarrende - skjutsresor, spånad, lingon och läsförhörsbullar icke inberäknade - och fällde 7-8 tunnland sved. På den tiden var det minsann inte knappt om bröd och utskulderna blev punktligt erlagda.