De fyras tecken

Fallet kommer lägligt, Sherlock Holmes har nämligen under en tid saknat ett mysterium att sysselsätta sin hjärna med och därför återfallit i sitt kokainmissbruk. Doktor Watson har med förfäran betraktat hur Holmes tre gånger om dagen tagit ner kokainflaskan från spiselkransen och injicerat den sjuprocentiga lösningen i sin seniga underarm och därefter lutat sig tillbaka i länsstolen med slutna ögon.
Men så fort han ställs inför detta nya problem är han åter i toppform och kan som alltid förbluffa sin omgivning med sitt skarpsinne. Som ett litet prov på sin fantastiska förmåga visar han hur mycket han kan utläsa ur ett gammalt fickur som Doktor Watson överräcker. Att ägaren var slarvig i sättet, levde en tid i fattigdom med enstaka avbrott av god ekonomi, drack för mycket och sedan dog. Doktor Watson blir först upprörd, du har forskat i min stackars brors historia, så lumpet av dig, men får sedan veta hur Sherlock Holmes faktiskt kunnat uttyda allt detta bara genom att titta noga på klockan och dra slutsatser. Till exempel visar risporna runt det lilla nyckelhålet att handen som hållit i uppdragningsnyckeln darrat på ett sätt som är typiskt för en drinkare.
Sherlock Holmes finner snabbt ledtrådar som kastar ljus över mysteriet med de anonyma pärlorna. Och i ett hus i London görs en makaber upptäckt. Husets ägare sitter död vid sitt skrivbord med ett förvridet ansiktsuttryck, hans läppar har stelnat i ett otäckt dödsleende. Steg för steg nystas fallet upp och spänningen stegras ända fram till den rafflande slutstriden.
Arthur Conan Doyle (1859–1930) skrev sammanlagt 60 berättelser om Sherlock Holmes, varav 56 noveller och 4 romaner. Bakhåll gav 2002 ut den allra första Sherlock Holmesberättelsen romanen En studie i rött och 2003 den allra mest kända, romanen Baskervilles hund. Nu utkommer alltså ytterligare en av Conan Doyles Holmes-romaner, den kanske allra mest raffinerade och ruggiga, De fyras tecken.

(Bakhåll)