När Lucy Sullivan skulle gifta sig

När Lucy Sullivans arbetskamrater får för sig att de ska låta spå sig följer hon med för att få sig ett gott skratt. Och hon blir inte särskilt imponerad av mrs Nolan, som påstår att Lucy inom ett år kommer att traska uppför altargången. Ingenting kunde vara mer fel. Lucy är knappast giftastypen. Men när de andras spådomar en efter en besannas blir hon nervös; hon är ju nöjd med livet som det är. Hon trivs med att spendera kvällarna på puben, ta hem främmande män till lägenheten som hon delar med sina kompisar, att äta hämtmat och att aldrig städa. Men så möter hon Gus, och hon kan inte låta bli att undra: Är han möjligtvis en potentiell herr Lucy Sullivan?

(Norstedts)