Branden

Att bokens huvudperson heter Jon och att han i bokens början står i begrepp att ta steget ut i vuxenlivet med allt vad det innebär av meddelaktighet och ansvar spelar mindre roll i jämförelse med att romanen på ett samtidigt skyggt och naket sätt blottlägger hemligheter, som angår oss alla. I fantastiska, suggestiva bildsviter, ibland ömsinta som en smekning, ibland brutalt makabra på gränsen till det outhärdliga, skildrar Vesaas det som är mänskligt liv i dess storhet och förnedring, och i slutavsnittet har han funnit uttrycksfullare medel än någonsin att gestalta det för honom centrala problemet: var går gränsen för människors ansvar för medmänniskor? Men över detta att vara människa välver i Vesaas' roman universum sin väldiga skål och gör människan till ett stofkorn. Likväl är det stort och meningsfullt.

(baksidestext)