Kommer upp i tö

HARRI

3

Mamma kommer snart, mamma kommer redan i morron sa dom. Farmor luktade ko och på mornama surrade separatom, farfar vevade, farfar hade ena benet över det andra, farfar hade stickigt skägg precis som morfar i Pispala, men han gav mej inget skäggfrö som morfar. Farmor tog mej alltid i famnen och luktade ko men det var ingen god lukt, det luktade konstigt där annars med. Jag trängde mej in i ugnsspringan och åt murbruk och ropade på mamma, det minns jag.
- Mamma kommer snart, mamma kommer snart.
Så kom mamma och Eeli och Seppo, mamma kom med trähäst och kärra och paketpinnar åt mej. Eller var det tomten som kom med dom? På julen satt Seppo och jag på golvet i bakstugan, men Seppo tog pinnarna ur kärran och slängde dom runt golvet, Seppo var dum, sa jag till mamma. - Han är så liten, han begriper inte, sa Eeli.
- Ja, men han slänger ju pinnarna från min kärra, sa jag till Eeli. Jag slog till Seppo, som slängde en pinne på min näsa. Inte var han så liten, han var elak, jag slog honom precis på näsan. Han grät inte ens, så elak var han. Men han tog inte längre pinnar från mitt lass, han bara tittade på när jag gjorde lasset.
Farfar hade en hård röst och farfar svor. - Gör inte det när barnen hör på, sa farmor. Farfar lyssnade på Moskva och Den fria radion. Och där var Malms också på flykt undan kriget. Tammerfors blev bombat, och alla tittade upp mot himlen. Tulonens var i Lintuniemi på flykt från kriget. Lintuniemi låg helt nära Tammerfors. I tidningen stod det att en bomb hade fallit i forsen. Alla tittade upp mot himlen, och kapten Heiskala blev nerskjuten över Pinsiökangas, sa Rane senare när vi var tillbaka i Pispala. Jag sa, att vi hade sett det i Teisko, hur han föll, men Rane sa:
- Du din skit ska inte dra några valser. Jag sa, att jag kom alldeles levande ihåg det, eftersom filttossan blev kvar i snön, men Rane och Tatsa skrattade. Dom skrattade för att jag sa, att jag kom ihåg det alldeles levande, det hade jag hört mamma säga, och Rane och Tatsa märkte det. - Göm dej under din morsas kjol, sa dom, där får du se ett alldeles levande reajaktplan.
Eller var det i Kopes som filttossan blev kvar i snödrivan. Efter jul for vi till Kopes för att fly från kriget. Dom pratade konstigt, Bertta pratade alltid så högljutt. Jag och grabbarna var kusiner, Jussi och Veke var bröder. Jussi hade samma namn som farfar Jussi. Han stannade kvar i Teisko för att röka pipa och lyssna på Moskva. Och farmor. Mamma var sjuk, och Gunilla kom för att diska.
- Hon ska inte komma och säja nånting om nån, sa mamma. När mänskan har fyra ungar själv och sticker till Jakobstad, så måste hon vara ganska så slapp. Dom har växt upp i så eländiga förhållanden, Santtu berättade själv, att när han vaggade Arvo och undrade varför han alltid skrek, och en gång när han tittade efter i vaggan så stack det fram en tum långa pissmaskar. Och morsan bara sticker till Jakobstad.
Jag gick ut, och jag kräktes nedanför trappan. Min mamma dör inte, fast hon har flunsan.


Kommer upp i tö (Siinä näkijä missä tekijä, 1972)
Översättning av Jens Hildén