Hamstrare

Snön har redan en gång höljt backen vid villan och Hamsteris nakna trädgård. Den har fallit på natten, glimmat om morgonen och på kvällen smält i dikena och I vägens spår. Och nu luktar världen åter som en gammal balja efter en tvättdag.
Första hälften av september, den gladare hösten, har för villans invånare och Hamsteri varit en energisk, munter tid.
Alldeles i sista ögonblicket, före frostnätterna, hann de plocka en god skörd från Hamsteris bärbuskar. Under småprat och muntra utrop rörde de sig i lövverket som glänste i solljuset och tog en röd klase eller plockade ett gult bär. De fick tre hinkar med krusbär och ett väl tilltaget kärl med hallon. Efter det skyndade de sig till skogsgläntorna för att plocka lingon, som det visserligen fanns knappt av denna höst.
Mitt bland alla dessa rikliga mängder av bär rörde sig Hamsteri mysande omkring. Han planerade, räknade, drev på och varnade. Han beskrev bären som så goda, så otroligt läckra, att han fick barnen att äta omåttligt av dem. Han berättade sagor om bär, och barnen började fundersamt stirra på bären med runda ögon, glupskhet i hela ansiktsuttrycket, sä att de åt och bara åt om och om igen. Det var förresten bra, för vad skulle man annars tagit sig till med bären. Alla flaskor och burkar som fanns att uppbringa var proppfulla med bärkonserver.
Före bärbestyren hade man plockat olika slag av riskor, soppar och kremlor En lång regndag satt sällskapet i villans kök och rensade och skar svamp i bitar.
Tellu kokade sylt och svamp, hon stötte och pressade safter som en kvinnlig djävul, det ångade och puttrade alldeles fruktansvärt. I männens tycke var det en synnerligen intressant sysselsättning, och de nästan bodde i köket och var ibland till hjälp, men oftast i vägen.
Rurik var nästan ursinnig i sin lagringsmani. Han hade sä smäningoin blivit riktigt talför. Han pladdrade och fantiserade ständigt om tidpunkten då lagren skulle vara fyllda och vintern kom. I förväg vältrade han sig i sylt, skinnvästen och I rökt kött. Med lysande ögon glömde han sig för en timme om så var för att fundera på de kommande lagrens förträfflighet. Allt oftare dröjde han sig kvar i källarens dunkel för att betrakta raderna med flaskor. Han tog någon flaska från hyllan, vägde den i handen och försökte gissa sig till hur gott ocksä det där skulle komma att smaka. På kvällarna innan han somnade diskuterade han konserver och deras framställning med Tellu. Ofta gick han till Hamsteri, där han tyst och spänd iakttog musens pyssel med att fylla gömslena.