Lotte i Weimar

Redan något efter avslutandet av sin mannaålders storverk, Josefs-cykeln, var Thomas Mann färdig att lägga fram ett nytt arbete, somi och för sig skulle ha varit tillräckligt att bereda sin upphovsman en plats i litteraturhistorien, även om det varit ensamt i hans produktion. "Lotte i Weimar" är berättelsen om ett besök som änkehovrådinnan Charlotte Kestner, född Buff, mera känd som Lotte, hjältinnan i Goethes "Werthers lidande", under några veckor på hösten 1816 avlade i Weimar, formellt för att hälsa på en gift dotter, men i verkligheten i en hemlig önskan att få återse Tysklands store diktare, som hon inte hade träffat efter de romantiska ungdomsdagar som förevigats i "Werther". Sammanträffandet kom också till stånd och de båda åldringarnas sätt att reagera ger författaren tillfälle till en filosofisk själsanalys av djupaste art. Det okomplicerade händelseförloppet i "Lotte i Weimar" är emellertid endast stoffet, råmaterialet, ramen för ett konstverk, inom vilken den ena historiska, litterära, filosofiska, psykologiska och estetiska detaljen fogas till den andra, så att det till slut avtecknar sig en hel Goethe-monografi, fylligare och djupsinnigare än någon annan. Och i bakgrunden skymtar den lilla tyska småstadsidyllen med sina kretsar och klickar, sitt samhälls- och sällskapsliv, som håller på att hämta sig efter Napoleontidens omvälvningar, det hela målat med diskreta, avtonade pastellfärger i en förtjusande pastiche-artad stil.

(baksidestext)