Med öppna händer

Så ljust och avspänt som i dessa noveller har Collianders författarskap sällan framstått. Av fjolårsromanens problemkomplex – synd, lidande, skuld – finns mycket litet kvar. Det står en väg öppen för människan att finna en form för sitt liv, en försoning i sina handlingar, för att sedan när ödmjukheten brutit ner skrankorna, kunna ge ”med öppna händer”. Här kan ”bedjaren” och ”esteten” mötas, antingen man som den kinesiske målaren (Vårspröd kvist) ser målet fly längre och längre bort från den fångande penseln eller som moden ger form åt sin kärlek i handen (när hon kammar sitt barns hår).