Salka Valka

Salka Valka är den första av Laxness stora romaner med motiv från isländskt samhällsliv, publicerad i två delar åren 1931-32. Vid det laget hade han bakom sig ett decennium av intensivt resande och sökande – efter mål, mening, konstnärlig form. I tjugoårsåldern hade han varit gäst hos munkarna i ett mellaneuropeiskt benediktinkloster och rentav övervägt en framtid som katolsk teolog. När detta engagemang var avvecklat följde några års vistelse i USA 1927-29, kontakter med filmvärlden i Hollywood men också intryck av arbetslöshet och nöd i den annalkande depressionens tecken. Här blev Laxness radikal samhällskritiker och socialist. Men kanske framför allt förnam han sig i denna främmande omgivning starkare än någonsin som islänning och blev medveten om att Island var hans öde. Romanen Salka Valka vittnar i sin sprudlande berättarglädje om att Laxness nu har funnit sin uppgift och sin form som det isländska folkets diktare. I det gudsförgätna fiskeläget Oseyri vid Axlarfjord utspelas människolivet i hela sitt register, med sorger och glädjeämnen, tragik och komik. Fiskarflickan Salka Valka förkroppsligar nationens bästa egenskaper: primitiv kraft och livsvilja, men också medkänsla och ansvar, drömmen om en ljusare framtid för alla. Hon inleder den rad av oförglömliga kvinnogestalter som Laxness har skapat.