Hedvig och Max-Olov

Det Hedvig önskar mest i livet är en egen häst. Ellen i klassen har fått en ponny av sina föräldrar. Och vad får Hedvig? Jo, en åsna som heter Max-Olov! Pappa är jättestolt, häst har väl var och varannan unge på landet, men en egen åsna är det minsann bara Hedvig som fått. Det är inte lätt för Hedvig att säga som det är till pappa, att det faktiskt bara är häst som räknas när man går i tvåan. I skolan leker de häst på rasten, inte åsna, då råkar Hedvigs ljugartrut säga att Max-Olov är hennes nya granne som har tre vita hästar som hon får rida på när hon vill. Plötsligt är Hedvig populärast i klassen, de andra tjejerna gör allt för att få följa med till den där grannen. Hon bjuds på godis och blir vald till lucia. När sanningen kommer fram blir det minst sagt jobbigt. "Jag hatar dig!" skriker hon åt Max-Olov när hon kommer hem. Nästa dag har han rymt! Tänk om han blev sårad och aldrig kommer tillbaka! Hedvig upptäcker att hon saknar honom trots allt.