Öga för öga

Ulv Palnatoke har rest till Skjalm Viteläders gravgille på Själland, där alla män med någon sorts ställning deltar. Palnatoke är således omgiven av män han har väldigt lite till övers för, män som i sin tur inte har någon större aktning för honom, den galne jarlen från Fyn. Under gravgillet blir Palnatoke nedslagen, bortförd och kastad i en mörk fängelsehåla, för att bli slagen halvt fördärvad. Någon vill se honom död, men vem och varför är inte lätt att veta när man har fler fiender än fränder. Palnatokes fångvaktare förmår dock inte ta livet av honom, hur ihärdigt de än försöker. Och det är inget den galne jarlen tänker glömma i första taget. Inte heller är Palnatoke den som håller igen. Så när det är dags att utkräva blodshämnd byter han gärna den omgång stryk han själv mottog mot ett dussin svärdshugg. Det har blivit dags att göra upp gamla räkenskaper med männen från Själland, av vilka en dessutom lagt beslag på hans svärd. Palnatoke anser förstås att samtliga själlänningar förtjänar att mista huvudet, men det är dessvärre inte en åsikt som Harald Blåtand delar med honom.